Så har tiden då som vanligt rusat ifrån mig. Hela sommaren gick utan så mycket som ett endaste litet futtigt inlägg. Bra sätt att starta upp en blog på..

Men till mitt försvar har vi haft mycket hela sommaren. Dottern som tog studenten, pappa som fyllde 80 år och jag som gick och blev 40! Vad hände? Men så är det när man är svårt sjuk. Tiden tappas bort. När en tänker att det ska jag göra bara jag blir piggare, bara jag återhämtat mig. Och detta aldrig inträffar. Då kan jag vänta ihjäl mig tror jag!

Men idag fick jag ett litet tangentbord till min platta, så det går riktigt bra att skriva :) Får se vart detta leder. Kanske kan vara som en liten dagbok eller funderingsplank bara.

Annars virkar jag en del. Det får min hjärna att koppla bort alla bekymmer och funderingar. Jag älskar det! Har gjort det ett år uneffär nu. Lär mig mer o mer hela tien. Det är såroligt att känna att en fortfarande kan utvecklas som människa trotsalla eländiga diagnoser. Det går hyffsat bra med, och just nu virkas vantar. Det var tack vare Youtube som jag kunde göra dem. Ja tittar och gör likadant. Sakta lär jag mig de olika namnen på vad allt heter med.

Hade vart najs med en bild här helt klart men får ta det när det är ljust.
Önskar alla en fortsatt fin söndag och en fin början på den nya veckan.


Glöm inte att göra mer av det som gör dig glad och ge en främling ett leende.

Kramar från Grannfrun